söndag 13 januari 2013

Härdsmälta

I dag har jag haft min första riktiga härdsmälta sen jag började träna ordentligt 1 september. Jag bröt ihop fullständigt, grät så snoret rann och ramlade ner i det allra värsta självömkan du kan tänka dig. Skam, skuld, ilska, förtvivlan.

Varför? För att jag ställde mig på vågen igen.

Jag hade den där känslan. Som man inte har så ofta. NU har jag gått ner i vikt. Ganska mycket. Jag känner det. Känner det på jeansen, på jackan, på trosorna. Känner det när jag böjer mig ner och ska knyta skorna. Ser det i spegeln. NU.

Och så. Två ynka kilo. Lite mer, nästan tre. Men ändå. Jag som har tränat som en galning, fyra eller fem gånger i veckan sen 1a september. Jag som ätit bra. Rent. Inga kolisar, bra protein, inget socker. Rätt ner i paniken föll jag. Och apan skrek: VAD VAR DET JAG SAAAAA! Det här går ALDRIG, ALDRIG! AAAAALDRIG. Vem fan tror du att du är??? TJOCKIS. 

Jag grät. Snorade och skämdes. Skämdes. Misslyckad. Fet. Trots mina fagra ord häromdagen att nu skulle jag minsann analysera det som är viktigt egentligen. Trots det. Misslyckad. Fet. Förtvivlad.

Men en seger har jag vunnit idag.
För mitt i all förtvivlan tog jag ingen Snickers. Ingen macka. Åkte inte och köpte smågodis.

Jag drog till gymmet. Och aptränade.

Löpning
Marklyft 40 kilo 3 ggr 10
Axelpress 20 kilo 3 ggr 10
170. U T F A L L S STEG.

Stong is the new skinny. Shut up monkey mind.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar