tisdag 15 januari 2013

Hur svårt ska det va?

Kettlebells: ny men trevlig bekantskap
Det är märkligt hur lätt det är att ta ut saker i förskott. Också med träningen. Hur det man tror ska bli svårt och jobbigt blir lätt som en plätt, och hur det man absolut tror ska bli lätt, blir supertungt och svårt.

Mitt pass idag innehöll benböj (som jag älskar att hata), ringrodd (som jag bävat för, men som var kul och inte jobbigt som jag trodde) och FLR, som är en planka med raka armar. Här kände jag mig ganska trygg. Det var bara avslutningen kvar. Fem minuter FLR. Hur svårt ska det va?

Herre gud. Det var så galet jobbigt. Jag skakade till slut. Fick pausa med 40 sekunders intervaller. Jag fick ihop fem minuter till slut, men det var inte på långa vägar som jag trodde att det skulle vara. Mycket jobbigare. Men så skönt det är att klara av något sånt. Jag är så stolt över mig själv. Jag är envis för första gången i mitt liv. Jag tänker inte ge upp.

När jag kör mina pass på gymmet så känner jag nästan varje gång att jag vill ha mer. Fler övningar, fler repetitioner, mer, mer, mer. Men när jag duschat och sitter i bilen hem, känner jag att jag fick precis vad min kropp fixade. Jag tänker att det gör Lisa till den bästa coach jag mött. Hon vet. Och hon ger mig exakt vad jag klarar. I februari ska vi äntligen träna ihop, just nu gör vi allt på distans, det funkar men det ska bli galet roligt att träna ihop igen!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar