lördag 12 januari 2013

Lita på processen

Jag är en junkie. Bara att erkänna. Jag har missbrukat både socker, nikotin, pasta och  - ja. Allt som ger en snabb rush kan funka. Alltså har jag ju älskat cardioträning. Helst i grupp. Helst snabbt och svettigt. Hög musik och floder av adrenalin. Och så nu. Ska jag träna i gymmet, ganska tungt, tre övningar med skivstången - tre set, 10 repetitioner. Rushen uteblir inte, men den är långt ifrån lika intensiv just nu. Jobbigt för en junkie. Sneglar in på cirkelgymmet där mina adrenalinpolare svettas, pustar och flåsar. Jag har lite svårt att känna mig lika duktig när jag går ur gymmet.

D U K T I G. Vilket jävla ord. Vilken märklig känsla. Jag tänker slänga duktigsyndromet på soptippen. Shut up monkey mind.

Saken är den att jag tänker lita på processen. För när jag sitter i soffan efter ett hårt pass i gymmet så rusar inte adrenalinet, men känner jag att det händer saker i kroppen. Jag känner det som kolsyra. Det bubblar och far. Jobbar. I hela mitt system. På bara några veckor orkar jag mer, kan öka repsen och öka vikten. Det går fort. Styrketräning gör allt det konditionsträning gör. Det bryter ner fettceller men bygger också muskler och skulpterar kroppen. Jag vill vara snygg naken.

Tre tips från en nybörjare:

  1. Var inte rädd för smärta. Du känner när det gör ont eller ONT. 
  2. Träna inte bara i grupp - fokusera på din kropp, dina förutsättningar och dina mål. Det kommer att göra skillnad. 
  3. Stånga mot max. Om du du orkar en till, efter sista repetitionen, var det inte den sista.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar