onsdag 20 februari 2013

Egentligen

Det var här allt började - MiLgårdarna, Klippan
Det här inlägget är svårt att skriva. Inte för att jag inte vet vad jag vill säga, utan för att jag inte vet riktigt hur jag ska säga det. Jag gör ett försök.

Jag har alltid haft oerhört mycket fokus på mitt jobb. Min karriär. Det har varit där jag satt mål och varit strategisk. Där har jag målmedvetet jobbat mig framåt - uppåt. Jag skulle aldrig, aldrig lämna en kund eller uppdragsgivare olycklig. Aldrig. Jag skulle aldrig dra över en deadline. Jag skulle aldrig inte leverera. När jag gör själskattningstester som OPQ, MBTI eller GARUDA slår jag alltid i taket när det kommer till prestation. Jag skulle inte drömma om att ge upp eller misslyckas. I jobbsammanhang.

Hur har jag då kunnat totalt strunta i min hälsa? Hur har jag kunnat ge upp, gång efter gång, när det kommer till träning? Hur har jag tillåt min kropp att försvinna i ett hölje av fett? Varför har jag lämnat mig själv olycklig men uppdragsgivaren glad? Det är dags att flytta fokus. Bestämma sig en gång för alla vad som är viktigt egentligen.

Lisa - min PT och den modigaste, smartaste och klokaste person jag känner, sa ungefär såhär igår: En timma jobb mer eller mindre spelar knappast någon roll - en timma träning gör all skillnad i världen.

Jag tänker aldrig mer offra mig själv för en timmas jobb. Jag är galet mycket bättre på jobbet när jag tränar. Jag är en bättre väninna, bättre mamma, bättre äkta hälft. Jag tror det är så här enkelt:

Jag har börjat gilla mig själv.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar