torsdag 21 februari 2013

En tjockis bekännelser

Repeat
I alla år har jag (i tjocka perioder) sagt: Det är inte viktigt att vara smal. Det är ju hur man mår som spelar roll, inte hur man ser ut. Det är ju insidan som räknas. INSIDAN. I mina smala perioder (jodå, det finns sådana med), har jag hört mig själv säga: Jag ska aldrig mer bli tjock. ALDRIG MER (ju mer jag har nojjat för att ALDRIG MER BLI TJOCK, ju mer har jag tuggat i mig.).

För vet ni (Ja, alla ni tjockisar vet)?  Det suger att vara fet. Det spelar visste roll. Det är inte roligt att bli dömd av andra på stranden. Att skämmas när man äter (eftersom man känner hur folk runtomkring en tänker - måste hon vräka i sig så? Hon är ju redan så fet. Det vet man också eftersom man i sina mörkaste stunder tänker så själv - om dem som är ännu fetare.), att inte orka leka med sina barn, att inte kunna knyta skorna. Att inte kunna köpa de kläder man vill. Att lägga en massa ångest i sin kropp. Hur kul är det?

Vem i hela friden tror att man kan må bra på insidan, med allt det på utsidan? Vem försöker jag lura? Varför är det så mycket skam i att säga att man vill vara smal? Varför är det fult? Jag kommer inte att bli en bättre människa när jag är smal, men jag kommer att må bättre. Man mår inte bra när man är fet. Alla som säger det ljuger.

Jag vill vara smal. Stark och smal. Smidig och kvick. Det är däråt jag siktar och jag tänker inte ge mig. Jag är i mitt livs bästa form, men jag vill ändå inte vara tjock. Jag vill vara i min livs bästa form som smal. Tack för att du är med mig på den här resan. Tack för att du lyssnar och inte dömer mig. För att du förmodligen känner igen dig ibland. För att alla har sin resa att göra - sin skit att hantera -  sitt bagage att bli av med - sin garderob att komma ut ur.

Jag hade en tjockis-melt down idag. Känner inte att det händer något, vill att allt ska gå snabbare. Jag kände paniken växa. Åkte inte och köpte smågodis. Åkte till gymet och tränade: Cykel 15 minuter, dynamisk uppvärmning. Sedan: Over Head Squats 3x10, Utfallssteg 3x10 på varje ben, TRX ringrodd 3x10. Armhävningsträning 30 st. Ryggen är stark, jag klarar att träna trots missen i söndags. Jag orkar snart en hel armhävning, jag gör en ganska snygg OH squat och utfallssteg kunde jag göra noll i september och över hundra nu. DET HÄNDER.

Tålamod.
Lita på processen.




4 kommentarer:

  1. Precis, tålamod är det som gäller. Det finns ingen quick fix. Om det fanns skulle det inte finnas några tjockisar och så är inte fallet. Det går upp och ner med allt, det gäller att inte tappa fokus.

    Du är fantastisk!

    SvaraRadera
  2. Klart du blir stark och smal! Du verkar målmedveten!! Heja!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Angelica, tack för peppa! Det behöver jag.

      Kram!

      Radera
  3. Lisa - jag vet. Och jag är så tacksam att du påminner mig. Jag tränar för livet, inte för sommaren 2013. Fokus!

    SvaraRadera