lördag 2 februari 2013

Underbart är kort

Pull up-stång att montera i hallen
Handskar och pull up straps. Mot målet.
Lördagsförmiddag på gymet. Taggad som fasiken för pass 4. Har liksom sett fram emot det. Tänkt att pass 4 kommer att bli så grymt kul, grymt tungt och kanske det mest utmanande hittills. In på träning stormade jag.

Och så. Platt fall (Det måste vara så här det känna att åka ur i storslalom efter start). Helt tom. Jag har inte tidigare de här månaderna varit så långt ifrån, att ens vara i närheten av, att ens fundera på, att kanske klara, en övning som idag.

Utmaningen att sträva mot var D Knees to elbows (KTE).

Jaja, tänker du - vem tror hon att hon är? Klart jag fattade att jag inte skulle klara det. Men ändå. Jag trodde att jag skulle orka i alla fall röra lite på benen. Kanske dra upp knäna mot magen. Ack vad jag bedrog mig.

Saken är den att jag har inte vågat hänga i en pullupsstång förut. Jag har kikat på tjejer och killar på gymet som lätt och ledigt drar sig upp för stången. Jag har sett hur starkt och lätt det ser ut - hur lätta och starka dom ser ut. Men jag har inte vågat ens prova att känna hur det känns att hänga. Tänkt att det är lite skämmigt att hänga där och hänga..

Men nu hade jag alltså taggat upp mig, och peppat upp mig för dagens pass, där ju KTE skulle testas. Jag klättrade upp på ställningen.  Gud - det är rätt högt här. Håller det här? Tog i stången. Testade greppet. Testade igen. Ändrade tumgreppet. Ändrade igen. Kände långt innan jag släppte fötterna att det här gå ALDRIG. Jag kunde inte ens försöka hänga. Jag orkade inte - jag kunde inte hålla mig själv. Det fanns inte ens något att försöka kämpa kring. Det gick inte. Snopet fick jag klättra ner igen.

Skamset såg jag mig omkring. Vilka hade sett det pinsamma försöket? Det som händer sen är så typiskt mig. Nu börjar jag vandra omkring och kan inte ta mig an någonting. Vad ska jag göra? Jag klarade ju inte övningen. Nu kan jag lika gärna åka hem. Hit och dit, fram och tillbaka går jag. Tills jag möter min J. Jag ser på honom med panik i blicken och säger: Jag kunde inte. Jag kan inte ens hänga. Jag kan inte! Försök igen. Säger han. Försök igen.

Jag går tillbaka. Hittar en annan ställning där man hänger på underarmen, med stöd för ryggen och håller i handtag som sticker upp. Här orkar jag hänga så länge att jag kan dra benen upp mot magen 3 gånger. Sen 3 gånger till. Sen fem gånger. Modet stiger. Jag kör några rygglyft. Går bort till maskinen för pull ups och dips, där man kan få avlastning och gör några dips. Armbågen klarar det. Och jag orkar 3 gånger 6 st. Det orkade jag inte för 4 veckor sedan. Då klarade jag noll. Även med hjälp.

Nu. Djupt andetag.
Jag ska hänga i den jävla stången.
Upp igen.
Räknar 3, 2, 1, 0. Hänger i 3 sekunder. Hoppar ner.
Upp igen.
Räknar 5, 4, 3, 2, 1, 0. Hänger i 5 sekunder.

Jag gjorde det. Jag kan hänga i en stång. 5 sekunder och jag är på banan igen. Underbart är kort.

Efter träningen tog jag bilen ut till den stora sportkedjan. Nu har jag köpt mig en engen stång som just i detta nu monteras hemma i hallen. Nästa vecka ska jag hänga 10 sekunder och i juni en halv minut.

Och om ett år - den 1 februari 2014 ska jag göra pull ups, 3 gånger 3 stycken ska jag göra. Se där Lisa. Ett träningsmål. Bara en sån sak.









3 kommentarer:

  1. Älskade Alexandra! Du är ju helt fantastisk! Jag vet att det är läskigt och svårt att hänga i en pullupsstång med du klarade det! Jag visste att du skulle klara det! Nu siktar vi på pullups om ett år.

    SvaraRadera
  2. Jag blir så glad att jag gråter en skvätt! Mejlade dig för en skund sedan :)

    SvaraRadera
  3. Åh grymt jobbat! Hejja dig :)

    SvaraRadera