tisdag 5 mars 2013

Vändpunkter


Det finns inget bättre än när det vänder. Ni vet känslan? Som den första vårluften, det första fågelkvittret eller den första friskamorgonen efter sjukdom. När man känner att det vänder. Som en djup utandning, en lättnades suck.


Jag är där nu med mig själv. Det vänder. Med maten - suget finns inte där längre. Jag är nöjd. Mätt. Stilla inombords. Helt ovan känslaför mig. Jag som gått igenom hela livet sugen. Ickenöjd. Lite mer hungrig. Nu åt jag något salt - det måste kompenseras med sött. Ops. Gud vad sugen jag blevpå salt efter allt sött. Vad ska vi ät nu?

Träningen. Det tog 19 dagar av en timmas träning om dagen, innan det vände. Första fem dagarna var grymma. Vid dag sju var jag nära att geupp. Dag 11 kände jag mig hoppfull, det kanske går trots allt? Dag 15 tänkte jag: Det tar ALDRIG slut. Dag 17 kände jag att nu är det snart bara 10 dagar kvar. Dag 19 hade all längtan efter att bli färdig plötsligt försvunnit. Dag 20-30 gick som en dans. Dag 31, när jag hade tänkt fira med smågodis och soffhäng, åkte jag till gymet.

Nu, sju månader senare - är min träning min vardag, mitt syre, min ventil, min balans.

Jag jobbar med stressen. Med mitt bitande. Med mitt andetag som tidvis är i halsen och inte i magen. Jag är medveten men glömmer ibland. Som alla gör. Det är inte hela världen, jag blir bättre och det vänder sakta men säkert.

Jag laddade ner en bra app igår: PAUSA, som är en app med småpausövningar att ta till när man behöver. I morse tyckte jag att jag var mer avslappnad i käken när jag vaknade. Det vänder.

Solen strålade vid 06.30 när jag åkte till jobbet. De tvar ljust. Jag hörde fågelkvittter när jag promenerade in till kontoret. Det vänder nu. Jag är en överlevare. 


2 kommentarer:

  1. Det är du sannerligen. Jag är så glad för att du hela tiden utvecklas genom att läsa, tänka och praktisera. Det är det det allt handlar om. Att aldrig bli bekväm, hela tiden söka mer kunskap. Göra små justeringar, hitta det som är rätt för DIG och förstå varför det är så.

    SvaraRadera
  2. Jag tänker mycket på det just nu. Att inte bli bekväm, och det är nog det jag behöver - våga vara obekväm i mig själv och inte alltid välja enkla vägen. Det är enklare att ligga i soffan, tycka synd om sig själv och äta gelehallon. Men vem vill leva så? Inte jag. Det räcker nu.

    I kväll har jag till exempel ett träningspass du skänkt mig som är allt annat än bekvämt och enkelt :)Tack!

    SvaraRadera