söndag 17 mars 2013

Walk a mile in my shoes? Yes please


Så länge som jag suktat efter någon annans liv. Kisat mot lyckan.

Jag har alltid älskat mitt eget men ändå - Jag har strävat. Efter annat jobb, andra kläder, annan kropp, annat. Bara jag kom runt hörnet så kanske det skulle finnas där? Lyckan. Bara tiden gick så skulle jag dit. Sen. När jag gått ner i vikt. Sen. När jag hittat rätt träning. Rätt jobb. Rätt liv. Så många gånger jag jagat sen. Och plötsligt vill jag bara vara här. Nu. I mina egna skor, i mitt liv. I mitt jobb, i min träning med mina vänner. Med min familj.

Jag vågar välja bort skit som tynger mig, vågar släppa taget om sånt jag krampaktigt hållt tag i. Mat som suger, relationer som suger, socker som gör mig sjuk. Släpper taget. Lite läskigt är det. Att flyga fritt. Men satan vad skönt det är.

För man kan inte bli lycklig. Man kan bara vara lycklig.
Älskar mina gula adidas


3 kommentarer:

  1. Härligt att höra. Du kommer att flyga som en fågel.

    SvaraRadera
  2. Bästa texten! bästa inställningen!

    SvaraRadera
  3. Tack Lisa. Du är en av dem som ger mig luft under vingarna.

    Nina, tack!!

    SvaraRadera