söndag 14 april 2013

Låt tvivlen tiga still

Mitt i lyckoruset på gymet igår dök apan upp. Jag slet med björngång (när du går på fötter och händer), jag jobbade med att öka tempot. Apan såg mig i en spegel, i en vinkel inte så smickrande -  satte sig på min axel och viskade: Men herre gud - vem tror du att du är? Hur i hela världen kan du tro att du ska bli något annat än tjock, trött och tung? Tror du verkligen att du ska bli stark smal? SMAL? Kom igen!

Kan jag verkligen bli smal? Har jag varit smal någon gång? Är jag tjock by nature? Kan man vara det? En tjock person liksom? Nä, det här går nog inte ändå. Jag får nog nöja mig med att vara lite mindre tjock än vanligt. Kanske mullig får duga? Men smal?

Och så. Lisa. Min vän, coach och PT. När jag vågar berätta om mina tvivel för henne (för till och med tvivlen skäms jag för) -  Vet ni vad hon säger då?

"Tvivla inte på din egen förmåga. Du har alla förutsättningar och du kommer att bli smal och stark. Det kommer att ta tid men du kommer att ha rutor på magen om något år. Riktiga rutor! Du kan bli precis vad du vill. Glöm aldrig det! Strunta i alla andra, du är inte som dom. Det här är din resa och ditt liv! Du bestämmer! Ingen annan! Det är slitigt och tufft i bland. Det är det för mig också men det är värt det för det finns ju inga andra bra alternativ. Eller hur? 

Vissa dagar blir inte som man tänkt sig men det kommer alltid en ny dag. En ny början. Det är okej att tvivla och undra vad det är man håller på med ibland. Det är en del av processen. Vi är trots allt bara människor, glöm inte det."

Tänk att ha en vän som tror på mig.
Som tror på mig. Vilken lycka.
Nu låter jag tvivlen tiga still för den här gången. Vik hädan alla apor. Både verkliga och inbillade.




2 kommentarer:

  1. Apan kanske är sotis på vad han ser!
    Apan kan dra, du äger superwoman
    love <3

    SvaraRadera