lördag 27 april 2013

Underbara framtid!

Igår - när fredagsmyset skulle fram (en bit ost och en kopp te) slog det mig igår vilka enorma förändringar jag faktiskt gjort.

Det här är en resa som började så smått för några år sedan, med GI och yoga, som har hakade upp sig, stannade av, blev avbruten, men som slingrat sig fram till september förra året, när jag kände att min botten var nådd.

Jag hade varit rökfri och nikotinfri i över ett år, och trodde att jag skulle må som en prinsessa - men jag var tung, trött och ledsen. Jag skulle till Berlin på en veckas ledarskapsutbildning och jag bestämde mig att nu fick det vara nog. Jag till och med klädde av mig och tog ett foto på eländet.

Veckan i Berlin var omtumlande och en av de bästa i mitt liv, och beslutet jag tagit om att förändra mig i grunden växte sig starkare.  I allt som hände började jag faktiskt tro på mig själv. Och jag var omgiven av människor som trodde på mig.

Väl hemma bestämde jag och en väninna oss för att testa Fitness Fighten September. 60 minuter träning i 30 dagar. Det gjorde all skillnad i världen. För första gången vågade jag gå igång på fullt ös. Inte (som alla råd i jag någonsin fått) smyga igång. Gasa. Och uppleva alla de fantastiska saker som händer med tuff träning. I samma veva började jag få mer och mer råd av Lisa. Råd som var helt nya för mig, men som kändes så galet logiska. Minska flåset. Öka fettet. Träna hårdare. Fasta periodiskt. Träna tyngre. Träna mer. Ät mer. SOV! Skippa kolhydraterna. Inte en del av dem. Alla. Lisa var den som fick mig att våga på riktigt. Som har peppat mig, trott på mig och för den delen visat mig. Som vecka, efter vecka ger mig program och råd och kanske det viktigaste av allt: perspektiv.

Att sätta igång allt det här har inte varit så svårt. Men att hålla i har varit en utmaning. Men jag har faktiskt inte - inte en enda gång - de här 8 månaderna - hoppat över en träning som jag bestämt att jag ska igenom. Jag har envist, fem kvällar i veckan, slitit på gymet. Nu stundar sommaren runt hörnet. Nästa utmaning är att hålla i under semesterveckorna. Att inte falla in i fel matvanor, att fortsätta träna. Att fira september med stark kropp.

Jag tänker inte stanna. Jag tänker fortsätta. För jag tror, att det är under år två som jag verkligen kommer att börja känna av den här förändringen. När den permanentas i mig. När jag får ta ytterligare steg. Utmana mig själv ännu mer. Jag ser verkligen fram emot det. Underbara framtid.

Tufft idag. OTM från i torsdags sitter kvar i armar, rygg och bröst.
Värmde upp med solhälsningar och stretch.
5x6 stångrodd
5x5 pusch press 4 kilo
AMRAP (as many repetitions as possible) av
10 upphopp
5 burpees
5 kettlebell-swingar 16 kilo
6x5 sittande lårpress i maskin

Nu ska jag ut i vårsolen!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar