torsdag 2 maj 2013

Att ta ansvar

Tänker på att få och ge ansvar. Och att ta det.

Jag har inte förut tagit ansvar för min hälsa. Jag har skyllt på tusen saker. Arv, ork, jobb, gener, väder, skorna, smärta. You name it. Om det har funnits en ursäkt har jag lutat mig mot den. Tills nu. Tills en work shop om monkey mind. När jag förstod att jag har makten över min apa.

Makten över mitt jag.

Makten att ge mig själv ansvar, ta ansvar och leda mig själv. Sätta mig själv i förarsätet och inte vara ett offer för omständigheter. Jag har förstås fått en massa hjälp på vägen. Pepp att orka fortsätta.

Av min J. Som alltid vet vad jag behöver just nu. Som älskar min villkorslöst, utan hejd. Som jag älskar tillbaka. Och som jag älskar mig själv i hans sällskap. Av Lisa. Som utan minskad entusiasm leder mig i träningsdjungeln. Som lotsar mig i frågor om mat, fasta, hälsa, träning och jobb. Som får mig att utmana mina sanningar och testa mina gränser. Anna. Som utan att veta det varit mitt ankare i yogan. Jag har hela tiden, trots min provokation mot mattan vetat att Anna har förstått. Och jag har vetat att om jag måste upp i huvudstående så kommer hon att assistera mig.

Kvällens träning var intressant. Uppvärmning med solhälsningar (nu börjar alla vänja sig och ingen bryr sig längre :)).

  • Jag körde squats och stångrodd 6x8 varannan övning - olika muskelgrupper - ingen vila mellan. Ont men skönt.
  • Biceps curls 3x10/10. Jag har ökat vikten från 7 till 9 kilo. 

Och till sist:


Om du aldrig har kört tabata så testa nästa gång du tränar. Ladda ner tabata-appen, välj två favvoövningar och kör! Ikväll körde jag: Situps och squats. 8 minuter. 20 sekunder träning, 10 vila, 20 träning, 10 vila och så vidare. Första gången jag testade Tabata trodde jag att jag skulle dö. På riktigt. Jag låg en hel natt med frossa och muskelvärk. I kväll var det jobbigt och jag slet mig svettig, men jag hade inga problem att fullfölja och att orka hela vägen in i mål.

Det händer saker.
För att jag tar ansvar för mitt liv.
För att jag ber om hjälp. För att jag sliter. För att jag vågar orka.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar