måndag 20 maj 2013

Ensam är stark?

Oftast tycker jag att det är skönt att åka till gymet själv. Jag gillar att jag för första gången på hela dagen får försvinna i mig själv och bara fokusera inåt. Jag gillar att räkna, traggla och se mig själv klara övning för övning. Jag har full koll på mina vikter och hur mycket jag orkar. Och jag längtar till de dagar när jag ökar tyngden på hantlar och skivstänger. Det är en riktig kick att lyfta tungt. Helt overkligt att jag tycker det, men jag älskar att lyfta tungt!

I bland längtar jag efter en träningskompis. Någon som ser framstegen, någon som peppar och någon att peppa. Någon att skratta med i gymet och någon att göra tillsammans med. Jag tror i och för sig att det här att göra detta helt ensam, har varit del i min utmaning. Ingen annan än jag har gjort det här. Jag har gjort det helt ensam, varje dag. Ingen har stått bredvid och hejjat. Och jag är ju en sucker för bekräftelse, så det har bitvis varit ensamt. Men jag är stark.

Ja, jag har förstås haft Lisa. Som peppat och stöttat. Som lär mig och som utmanar. Jag önskar verkligen att vi var närmare varandra så möjligheten att träna ihop fanns oftare. Men nu är det som det är. Och Lisa långt borta, är tusen gånger mer värt än en anonym tränare hemma på gymet.

Den här veckan lägger vi om träningen lite. Det blir fokus på tyngre vikter och några få basövningar - marklyft, bänkpress och backsquat. Det ska bli superkul att lyfta tyngre och jag ser fram emot att sätta igång och chocka kroppen lite till. Hej hormoner!

Min PF går bra, men jag har svårt att hålla mig på 5 kolhydrater/dag. Det är så mycket goda grönsaker om våren, och här i Skåne är jordgubbarna redo. Och vem kan vara utan dem?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar