lördag 31 augusti 2013

Grattis på 1års-dagen Alexandra

I dag är det ett år sedan jag bestämde mig för att hitta en väg ut. Jag var trött och tjock och heligt trött på att vara tung och otymplig. Jag minns att jag mätte mig, vägde mig och fotade mig i underkläder. Nu var botten nådd. 

Sen packade jag en väska och begav mig till Berlin på ledarskapsutbildning. En helg som skulle handla om värderingar och kultur. Det blev omtumlande. Kultur och värderingar kryper under skinnet på dig. Frågorna ställde allt på sin spets. Vi var några som sa farväl där i Berlin, och vi var några som blev systrar och bröder. Det var varmt. Alla mina kläder var för trånga. Jag var hungrig och sugen hela tiden. Dygnet runt. 

Väl hemma var jag så less att jag inte längre visst vad jag skulle ta mig till. Jag vände mig till Lisa (som också varit med i Berlin) och hon stakade ut en väg för mig. Gav mig hopp, peppade mig och drev mig framåt. Jag lovade att inte kompromissa kring min träning, jag lovade att inte ge upp, inte fuska, inte förneka. Sen började månader av pass där lyft, press och knäböj maldes igen och igen. I olika former men om och om igen. Sakta men säkert återvände min självkänsla. Sakta men säkert återkom hopp, skratt och lust. Kroppen hängde med. Lite i bakkant, men den även den började forma om sig. Svara på utmaningar, orka mer. Inte så mycket hände på vågen, och tillslut ställde jag den under sängen. Vikten blev min sista pusselbit att ta tag i. Tills nu. Ett år senare har jag tagit fram vågen igen, dammat av den och vägrar låta den hindra mig mer. Jag är inte rädd att väga mig. Jag har kontroll. Invägning varje dag. Inga överraskningar här. 

Och så. Plötsligt, börjar övervikten, den som inte hör hemma på min kropp, att försvinna. Det krävdes en mycket strikt kost - mejerifri, socker- och stärkelsefri, glutenfri och alkoholfri, för att sätta igång processen. Så kontrollen, träningen och rätt mat gjorde all skillnad i världen. Det är så enkelt. Och det svåraste jag gjort. 

Men nu ni. Nu ska jag bli stark och smal på riktigt. Jag är så galet förväntansfull på nästa år. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar