onsdag 11 september 2013

Andlighet

Det låter kanske overkligt för alla som ser det utifrån. Det ser kanske bara ut som människor som lyfter, springer, sliter och drar. Det ser kanske ut som om alla är mest intresserade av att klara sig själva på sin bästa tid. Men det är något helt annat. Till viss del är det en högst andlig upplevelse att klara sig igenom en WOD. För man ger allt. Allt. Jag är så nära min egen gräns varje kväll. Och det är en magisk känsla att stretcha, stretcha och stretcha det man tror är möjligt. När man gjort 10 och inte tror att man orkar en enda till, klarar man ändå 10 ytterligare. Det är är en djup, djup upplevelse för mig. Att ge allt. Och när man gett allt, riktas uppmärksamheten mot den som inte är hemma ännu, till den som fortfarande sliter. Och så lyfts man. Mot målet. Jag är en sucker för tillsammans. När jag ser den här filmen, tycker jag att den faktiskt visar exakt hur vi hade det ikväll. Och igår. Och i morgon. Detta är CrossFit. För alla er som undrar. 

Idag rann blodet bokstavligt talat. Satan vad vi slet.

Ännu en GIRL - EVA
(se min skalning inom parantes) :


Run 800 meters (jag sprang 400)
Kettlebell swing, 30 reps (20 reps för mig)
30 Pull-ups (20 ringrodd för mig)
Gånger 5 (4 för mig)

På tid såklart.
Amen.

Dagens hjältar.


3 kommentarer:

  1. Och ja. Som vanligt mötte Christina mig och sprang den sista biten vid min sida. Precis när jag inte trodde jag orkade mer.

    SvaraRadera
  2. Visst är det härligt när man pressar sig till sin yttersta gräns, en gräns som man trodde var långt innan den verkligen är där, bra jobbat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Det är löpningen som är mitt värsta. Det är så obarmhärtigt. Går inte att komma undan. Det går ju inte att springa lite grand. Man löper så löper man. Jag är inte över puckeln ännu. Men jag är inte rädd att springa längre. Nu är jag så sugen på barfotalöpning..

      Radera