måndag 16 september 2013

Kan det verkligen vara dags igen?

Mens. Igen? Är det verkligen möjligt?

Jag har alltid varit väldigt påverkad av min mens. Innan mens, under mens, vid ägglossning. Det är nästan hela månaden det. Blir någon vecka precis efter mens som är fri från bekymmer.

Hormonerna har alltid haft stor inverkan på mitt liv. Jag tror kanske - långt mycket större än jag kunnat ana. Jag misstänker att jag har tagit fel beslut, haft ångest, blivit arg och betett mig illa,  många gånger - just under påverkan av hormonell berg- och dalbana. Jag har inte varit medveten om det då, men nu, i efterhand är det väldigt tydligt.

Jag förstod det först, helt och fullt, när jag slutade röka. Då insåg jag hur mycket jag ångestdämpat genom nikotin. Varje ångesttattack räddades med en cigg. När jag slutat röka självmedicinerade jag med godis. Choklad helst, men vilket socker som helst funkade: mackor, godis, pasta, kakor, knäcke.

Och så nu. Ingen nikotin. Inget socker. Ingen stärkelse.

Bara känna.

Ingen träning i kväll. Vila var ordinationen till mig själv. Så det är vad jag försöker med nu. Vila. Stressa av. Känna. Inte dämpa. Vi får se hur det går.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar