lördag 30 november 2013

Att vänta in formen.

Jag har funderat på det här att vara i form. Jag får en del frågor kring hur man ska komma i form, eller hur man ska träna - för att kunna börja med CrossFit.

Jag brukar alltid svara att det inte går. Jag tror nämligen att det är den största missuppfattningen av dem alla. Att man måste vara i form för att komma i form. Jag tror det är därför jag väntade alla de här åren innan jag äntligen ändå - trots värsta antiformen någonsin (Tro mig. Kunde jag kan du.) - vågade. För det handlar om att våga. Våga utmana sin kropp, sitt sinne, våga känna att träning kan göra ont - men att det är skillnad på ont och ont. Att lita på din coach. För ingen vill dig mer gott än han eller hon.

Lita också på att din kropp orkar bära dig.  Man inte går sönder av att hoppa. Eller lyfta. Man behöver inte orka springa en mil för att lufsa 400 meter. Rätt träning ger resultat för alla. Känslan av att vara tung, trött och hängig är ofta som bortblåst när du väl drar igång. För det är ickerörelse som gör dig sjuk. Det är inte farligt att träna. Det är farligt att inte röra sig.

Om jag hade väntat på att komma i form innan jag gjorde min första squat med Lisa eller innan jag tog ett djupt andetag och körde ner till Basic Gym och CrossFit Kristianstad så hade jag aldrig kommit dit. Om jag hade väntat på att jag skulle vara stark, snabb och smidig nog, för att börja med tyngdlyftning hade jag aldrig börjat. Hela livet hade flutit förbi. Sakta men säkert. Dag för dag, vecka för vecka, år för år.

Så vänta inte på formen. Börja där du är. Sätt igång utifrån dina egna förutsättningar. Lita på din coach. Ingen kommer att jämföra dina resultat med någon annan. Alla tävlar mot sin egen tid och strävar mot sina mål. I går - när vi hoppade 150 box jumps och rodde 1500 meter var jag ohjälpligt sist av alla i mål. Men jag vann ändå. För det är det som är CrossFit. Det finns bara vinnare.


2 kommentarer: