onsdag 6 november 2013

Jump!

Att fantisera om att göra en pull up kan tänkas vara en dröm långt borta, men att hoppa upp på en liten pall kan tyckas ganska enkelt. Alla kan ju hoppa. Eller? Hur jävla svårt kan det vara? Jag har ju klätt av mig 10 kilo och tränat galet mycket, så det borde vara enklare än någonsin. Eller?

Ok. I går gick jag från mini (jag började för några månader sedan att bara hoppa 5 cm upp på en viktskiva) till liten. Klarade 3 hopp sen var det stopp. I huvudet. Det var helt omöjligt att hoppa. Precis som om jag skulle hoppa jämfota en meter eller två. när det bara var 30 cm eller nå´t. Mina systrar och bröder på boxen flyger fram, flyger upp. Hoppar!

Det är inte så mycket min apa skriker längre. Faktum är att den har varit helt tyst i månader. Men igår. Pratade den till och med högt. Jag hörde mig själv säga - NEJ, det går inte. Jag kan inte, jag vågar inte, jag slutar. Och byter pall mitt i WOD:en. Jag gav liksom upp. Ägnade mig åt att byta tillbaka mini-pallen istället för att koncentrera mig på att strypa apan och bara HOPPA!

Så. Nytt fokus. Nya mål som uppenbarar sig.
Nu ska jag övervinna hopp-paralyseringen. Jag tänker byta pall. Det ska inte dröja ett år eller två. Jag tänker göra det nu. Jag kan hoppa. Jag är inte rädd.


Dr Kelly Starrett. As always.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar