måndag 11 november 2013

The war is over.

Ni vet ju att jag krigat mot en liten pall på gymet. En, liten, röd,  30 centimeters pall.

Den har varit som ett jävla monster som växt ju mer jag stirrat på den. Mina ben och fötter har varit som fastnaglade i golvet varje gång jag försökt. Jag har inte vågat. Apan har gallskrikit att det aldrig kommer att gå. Så jag har backat och tagit fram den ännu mindre pallen. Minipallen. JO. Det finns en sån.

Hur som helst. Allt sitter i huvudet. För förra veckan bestämde jag mig för att få apan att hålla käft och sluta vara rädd för 30 cm pall. Så. I dag när jag såg anslagstavlan med dagens WOD, på Basic gym, CrossFit Kristianstad, var det upp till bevis. För mig själv.

Och vet ni vad?
I dag gick jag från mini till liten. HEJ DÅ mini. In i förrådet med dig.

Jag tog självklart inte det här hoppet helt på egen hand. Självklart inte. Men. Med lite hjälp från en vän. Tack Sara. Och en coach. Tack Jonas. Och ett helt gym med krigare. Tack.

The war is over.


Dagens WOD. Jag skalade till 15. 

Hjältar. 

Jag kan hoppa.



4 kommentarer:

  1. Du är galet duktig! Min idol. Jag har gett mig själv träningspaus :((( har bihåleinflammation ... Hatar att inte träna.
    En undran, hur ska man tänka m tex att hoppa? Vad är prioordning på teknik, snabbt och svårighetsgrad. Vad jag menar är att ibland tänker jag att man gör ngt fokuserat på att det ska vara rätt och med tex styrka o mage aktivt men då är d på bekostnad av tempot åtminstone för mig. Kramiz /Anna

    SvaraRadera
  2. Hej Anna! Å tack! Det beror lite på. I Crossfit ska du ju göra saker snabbt - allt är på tid. Om du inte kan göra det snabbt är du inte tillräckligt bra. Men - tekniken kommer alltid först. Alltid innan speed och alltid innan massa. Så det är bättre att lyfta rätt än tungt och det är bättre att hoppa högt än att hoppa snabbt.

    Kram! Och krya på dig!

    SvaraRadera