lördag 23 november 2013

Trägen vinner.



För drygt ett år sedan, eller snart ett och ett halvt faktiskt, så tränade jag tillsammans med Lisa (min vän, syster och PT) för första gången. Jag var i sämre skick än jag kunde förstå, och sämre skick än Lisa kunde förstå, och träningspasset var en mardröm. För att inte tala om natten efter. Jag var sjuk av träningsvärk. Sjuk. På riktigt. 


Men den där kvällen på MiL-gården är ändå kanske en av mina bästa kvällar någonsin. För det var en väckarklocka. Och jag förstod. Att det var nu eller aldrig. Att det inte var för sent och att bara jag kunde stå för min egen förändring.

Då, kunde jag bokstavligen inte böja mina knän i en knäböj. Jag var för tung, för orörlig för svag och sedan dess har squaten varit min älskling och mitt hatobjekt. Men herre gud vad jag har knäböjt på ett år. Och nu börjar min rörlighet i höftböjen och fotleden att komma. Lite, lite, sakta men säkert. Snart är jag där. För trägen vinner. Nu ska jag bli stark, smal och rörlig på riktigt.

Och det har faktiskt hänt en del. Även om jag är långt i från framme. Så är jag en bit på väg.

Kolla här Lisa!

5 kommentarer:

  1. Tack Nina! Kroppen är fantastisk.

    SvaraRadera
  2. Fantastiskt! Du ser jättefin ut. Du kan vara stolt över dig och din utveckling.

    SvaraRadera
  3. Go Alex go. Och vikten. Ja jäklar!! Puss

    SvaraRadera