lördag 21 december 2013

Julen, maten, friden.

Här sitter jag med valkar i händerna, ömmande överkropp, värkande ben och blåmärken på nyckelbenen (alla ni som lyfter förstår varför).  Rätt mörbultad alltså. Ändå. Lyckligare än någonsin. Jag kan inte komma ihåg när jag kom in i julen med den här känslan senast. Vet inte ens om det har hänt som vuxen.

För sockertjockisar (som jag ju var) brukar annars julen vara en berg- och dalbana av frossa och ångest. Liksom sista chansen att äta allt eftersom ett nyårslöfte om att "börja om" och "gå ner i vikt" och så klart: "börja träna", ligger och lurar bakom drivor av godis, mat och glögg. Inte i år. Jag tänker flyta igenom den här julen helt stress- och ångestfri. För jag är fri. På så många plan.

I går var jag på jullunch och slogs av hur lätt det var att välja rätt mat på julbordet. För jag vill verkligen inte ha det andra. Det finns inte en cell i min kropp som längtar efter ris a la Malta eller knäck. Inte en smaklök som saknar Janssons eller knäckebröd av mjöl. Jag vill ju bli stark. Vem blir stark av knäck och pepparkakor?

Det finns ju inte supermycket på julbordet som funkar för mig, men lax, ägg och några köttbullar är fest så det räcker och blir över. För. Maten är inte så central för mig längre. Helt otippat men så är det. Det är inte så romantiskt som det var en gång. Mat är bränsle. En förutsättning för att orka träna, orka vara en bra vän, bra mamma och bra ledare. Inte tröst, inte mys, inte fest, inte stressahanterare, inte ångestdämpande. Bränsle. Precis som Lisa lovade att det skulle bli.

Det jag däremot, ser fram extremt mycket emot, är ledig tid med mina nära och kära. Vila. Se på film. Läsa. Träna. Skriva. Det är julefrid i kubik det.

STARTING STRENGTH
Snart i en brevlåda nära mig!






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar