fredag 27 december 2013

Mål. Del I.

Målen för 2014 börjar ta form. Jag ser så fram emot det här träningsåret. Det är liksom nu det börjar. Vägen hit var bara startsträckan.

För exakt ett år sedan startade jag den här bloggen. Mest som en dagbok och mest för att Lisa skulle kunna läsa hur jag mådde och hur träningen fortskred. Nu är ni hundratals som läser här varje vecka. Det är helt fantastiskt att ni följer min resa.

När jag går tillbaka och läser inser jag hur lång väg jag hade när jag började. Det var nog tur att jag var aningen naiv kring träning och aningen blind för mitt egna dåliga skick. Jag fattar knappt att jag klarade att göra det ensam, som jag gjorde den första tiden med Lisa på distans. Jag läser om hur jag avbröt en mini-CINDY (en minivariant av en workout) för att jag helt enkelt inte klarade det. Jag var helt slut. Jag minns hur smärtsamt det var i handlederna att bara hålla i en stång och jag minns att jag inte klarade mina repetitioner för att det gjorde så galet ont. Jag minns att jag inte kunde göra fem obrutna situps, jag kunde inte bänkpressa 20 kilo. Jag svingade 8 kilo. Jag kunde inte marklyfta 50 kilo. Jag kunde inte hoppa hopprep. Bara kunde inte. Det gjorde ont överallt. Jag kunde inte göra squats. Alls. Vikten släppte inte. Det var som om att den satt fast. Jag tänkte i hemlighet att det här är kanske omöjligt. Att bli stark. Och smal.

Lite visste jag då. Jag visste till exempel inte att jag sex månader senare, i juli, skulle kliva in på Basic gym och Crossfit Kristianstad. Jag visste inte att jag skulle möta människor som var passionerat tokiga i att lyfta saker. En hel Box med människor som älskade att hoppa, springa, kasta och fånga. Och en tränare. Som trodde på  mig och som jag litade på. Som fick mig att våga. Som fick mig att vinna till och med när jag var ohjälpligt sist. Min apa som suttit på min axel en helt livstid och skrikit att jag inte kunde blev tystar och tystare för varje workout. Nu för tiden håller den käft. Nästan alltid.

Men allt det visste jag inte då. För ett år sedan. Jag visste inte heller att jag ungefär samtidigt som jag hittade min Box, skulle hitta det perfekta bränslet för min kropp. Hur jag skulle lämna ett liv i matförvirring till förmån en ganska strikt LCHF-kost. Jag lever socker-, fruktos-, gluten-, stärkelse-, mejeri-, och alkoholfritt. Jag äter inte heller mandlar och nötter om det inte är fest. Jag vet att det inte låter jättekul. Men jag har inte längre sånna förväntningar på mat. Att maten ska göra kvällen roligare, mysigare, trevligare, lugnare. Jag förväntar mig bränsle som gör att jag orkar träna maximalt, vara en bra mamma, bra chef, bra vän. Och om det är f e s t. Unnar jag mig ett glas Amarone. Det är lyx det.

Så. Tillbaka till målen. Jag har bestämt mig för att mina kortsiktiga (tränings-) mål ska vara uppfyllda 1/9. Jag vill göra detta i halvårsintervaller. Jobba hårt, utvärdera och sätta upp nya (om nu Lisa eller coach Carlström tror att jag är ute och cyklar med ickerealistiska mål så får de hojta eller sätta mig i ännu hårdare jobb. LOVA det). Det övergripande långsiktiga målet (japp, än så länge bara ett. Men ett stort ett.) är evighetsprojekt, årsmål har jag också bara ett, kopplat till fortsatt viktminskning. Jag ska ju blir stark, smidig och smal på riktigt.

Jag har inte riktigt räknat ut hur jag ska följa detta på ett smart sätt. Hur jag ska påminna mig själv om målen. Hur och när jag ska stämma av. Kanske du har några bra tips?

Jag ritar vidare på min karta. Ställer in kompassen.
Vilken resa det ska bli!









2014. Ska bli mitt bästa år hittills. 

I <3 CrossFit.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar