måndag 16 december 2013

Vardagspussel.

Det är inte många gånger sedan jag började träna som jag oplanerat missat ett pass. Förutom halsont en vecka i höstas, så har det nog bara hänt ett par gånger. Tänk att förr var avvikelsen från det normala att jag överhuvudtaget kom i väg till gymmet. Nu är det tvärt om. Det är att inte träna som är avvikande. Jag planerar inte vilka kvällar jag ska träna. Jag planerar vilka jag ska vila. För alla andra är normala kvällar. Och normala kvällar tränar jag enligt plan. Och planen i kväll var absolut att åka. Jag hade en road map till hur jag skulle få ihop det som var glasklar. Om allt bara hade gått i lås.

Faktum är att jag stod i hallen med träningskläderna på och väskan på axeln när det uppdagades att tiden inte räckte till för alla. Skolträffar, tågtrassel och hungriga ungar satte stopp. Det var vardagspussel de luxe. Det var bara att ta ett djupt andetag, plocka upp en 6-åring i famnen ett litet ögonblick och sedan sätta igång med middagen. Livet är ju såhär. Och hur det nu är, så går 6-åringar först.

Jag hade tänkt ringa i PR- (personal record) klockan i kväll. Jag var så sugen på att ro som jag aldrig rott förr.

Nåja. 2014 ska ju bli de personliga rekordens år, så jag lär väl få fler tillfällen.

Ny dag i morgon.




Det blev pyssel i ställe för rodd i kväll.
Det blev en och annan puss också. Vardagpussar.

 

2 kommentarer:

  1. Hey, word: "Jag planerar inte vilka kvällar jag ska träna. Jag planerar vilka jag ska vila." Säger detsamma! Amen.

    SvaraRadera