lördag 18 januari 2014

Selfies

För lite drygt ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig för att köra 30 dagars fitness fight. Det betydde att jag skulle träna 60 minuter om dagen i 30 dagar. Det kändes som ett skämt. Som något som skulle vara helt omöjligt. Jag hade ju svåra problem att få till 60 minuter i veckan. Eller månaden.

Hur som helst. Jag minns att jag skulle till Berlin helgen innan det hela skulle sätta igång och jag mådde verkligen inget vidare. Jag var tung. Inga kläder passade. Det var varmt. Augustivarmt. Och jag kände att jag bara inte orkade mer. Jag klädde av mig i underkläderna och tog en bild av mig själv. Grät när jag såg på den, för det skrek illamående om kvinnan på fotot. Hur kunde jag göra så mot mig själv? Jag gömde bilden längst in i mobilen och bestämde mig för att göra om och göra rätt. Åkte till Berlin och kom hem med nya perspektiv.

Jag är så glad att jag tog den där bilden. För det är ändå svårt att komma ihåg. Hur illa det var. Det är lätt att sura över att övervikten inte försvinner snabbt nog, det är lätt att bli trött på stelhet i squaten eller på att det fortfarande är så galet jobbigt att göra burpees. Det är lätt att förtränga hur lång väg jag faktiskt kommit. Men bilderna ljuger inte. Och. I dag tog jag nya selifes.

Ja. Man kan verkligen förändra sin kropp. Bygga den. Äga den.

Och ja. Fitness fighten. Det gick ju hur bra som helst att träna 60 minuter om dagen i 30 dagar. Dag 1 var det bara roligt. Dag två kände jag mig som en kung. Dag sju var förfärlig. Dag 16 tänkte jag att nu skiter jag i det här. Dag 21 vände allt och dag 29 bestämde jag mig för att fortsätta 30 dagar till. Nu, snart två år senare, balanserar jag ju det hela med träning fyra eller fem dagar i veckan och vila en eller två. Precis som jag önskade så har jag hittat mitt flow i träningen.

Tyngdlyftning i dag. Det är så otroligt roligt. I dag tränade vi vår snatch och känslan när stången svischar från golvet förbi lår, mage, bröst och näsa, upp på raka armar är obeskrivbar. I mitt nästa liv ska jag bli styrkekarl.

Och mina selfies. Ska ni få se. Jag måste bara smälta det själv först.


3 kommentarer:

  1. Jag har flera gånger tänkt hur nyfiken jag är på dej. Vilka makalösa framsteg du gjort och vet du, jag ser framför mej hur dina ögon strålar idag - i jämförelse med vad de gör på den äldre bilden. Tror du är en ny kvinna, alltigenom. Och jag fortsätter vara glad för att du delar som du gör och för att du helt enkelt är så tuff, rak och härlig!

    SvaraRadera
  2. Nina, tack för att du alltid ser mina starka sidor. Tack för att du peppar och ger tillbaka, det är helt fantastiskt. Och ja, det är stor skillnad på just blicken på de båda bilderna. Stor skillnad från topp till tå, men mest är skillnaden markant inuti.

    kram!

    SvaraRadera