söndag 16 februari 2014

Ett vinnande koncept.

Jag har en antistressvecka. Det betyder att jag ska jobba aktivt med lugn och kontroll. Med att starta i tid, sluta i tid, lyfta tungt, träna rörlighet, bålstyrka och aktivt vara här och nu. Inte så lätt som det låter.

Nåja. Som coach Carlström säger - och som Lisa har upprepat som ett mantra i mitt öra - så går det inte att göra den typen av framsteg som jag vill göra, om man inte tar sin vila på allvar. Det är en obarmhärtig treenighet. Träning, mat och vila/sömn. Det ena blir inget utan det andra. Det är det vinnande konceptet utan tvekan.

"Världens enklaste formel" säger Carlström med glimten i ögat. Och visst är det enkelt. Ändå det svåraste av allt.

Jag har maten på plats. Jag äter fortfarande väldigt strikt helt utan "fusk" eller "undantag" från min matfilosofi. Jag äter glutenfritt, mejerifritt (utom smör) sockerfritt, fruktfritt, alkoholfritt. Jag äter minimalt med kolhydrater och jag äter en hög andel fett i form av kokosolja, kokosgrädde och smör. Dessutom är jag petig med vad jag stoppar i mig. Jag vill ha ekologiskt, ickeprocessat så långt det är möjligt och jag vill ha gräsbetat kött. Vi resonerade idag vad som är Paleo och vad som är LCHF och man kan väl säga att jag äter PALEO med hög andel fett och låg andel kolisar. Men det är ju bara för att jag vill gå ner i vikt och då är bästa sättet (för mig) att öka fettet och minska kolhydrater.

Jag har träningen på plats. Crossfit som idrott, som filosofi och som livsstil passar mig perfekt. Tillsammans med tyngdlyftning har den gett mig fantastiska resultat. Jag menar - för ett år sedan kunde jag ju knappt göra 5 situps.  Jag kunde inte ta på mig strumporna utan att sätta mig ner. Jag bara drömde om att göra en Burpee. Så. När det kommer till träningen ser jag så fram emot det kommande året. För det gör inte ont längre. Det är spännande, roligt, utmanande och fruktansvärt jobbigt. Men det gör inte ont. Inte inuti och inte utanpå. Mycket är fortfarande en kamp. Men inte allt.

Sömnen har jag på plats. Hur trist det än är vissa kvällar så ligger jag i sängen senast 22.00, i mitt mörklagda, småkyliga sovrum och somnar på 3 minuter. Jag sover som en prinsessa. Om jag ska orka vara en bra mamma, väninnan, partner, ledare -  om jag ska orka träna - och om jag ska gå ner i vikt - finns ingen annan väg. 7-8 timmars sömn är ett måste. Och jag älskar det. Jag vaknar 05 utsövd.

Vila. Nja. Här kommer det svåra. För det är beroendeframkallande med crossfit. Det är just det som mina antistress dagar handlar om. Att lugna ner. Allt.

Det betyder inte att jag inte ska träna. Det betyder bara att jag ska träna på ett annat sätt. Så min treenighet ger mig det där jag vill. Nya framsteg. En skadefri kropp. Mer muskler. Mer rörlighet.

Måndag i morgon. Nu kör vi!





2 kommentarer: