torsdag 6 februari 2014

20 minuter.

I kväll var det en sån där WOD. Där allt sattes på prov. Otroligt jobbigt. Och tiden ville aldrig ta slut. 20 minuter. Vet du hur långa minuter det kan vara? När vi var halvvägs trodde jag Carlström skojade.

10 minuter ytterligare. När man nästan är nere för räkning. Men på något sätt är alltid sista halvan av en workout nedförsbacke. Väldigt märkligt, för så borde det inte vara, men det bevisar väl bara att allt sitter i huvudet. Eller i alla fall väldigt mycket.

Mitt huvud är som förbytt. Jag tänker ju nästan aldrig längre att jag inte kan, inte vågar, inte orkar. Det var liksom det första jag tänkte förut. I ganska många månader. Varje pass tänkte jag att jag inte skulle kunna, inte klara, inte orka. Att jag nog borde vända och åka hem. Men jag stannade.

Jag tänker aldrig längre att jag vill att tiden ska ta slut eller önskar mig en annan WOD. Jag bara älskar det. Varje sekund. Jag älskar att komma in på Basic Gym lagom rädd och gå ut därifrån oövervinnelig. Jag älskar mina valkar i händerna och att mina tights slits på framsidan av låren, eftersom jag drar stången nära kroppen. Jag älskar mina blåmärken här och var och mina hopprepsrapp på händer, armar och vaderna. Jag älskar mest av allt - mina vänner på Boxen. Och allt vi upplever tillsammans.

Kvällens WOD på CrossFit Kristianstad -
20 minuter AMRAP:
  • 15 Wall balls (4 kilo)
  • 10 deadlift (43 kilo)
  • 5 ring dips (push ups)

Ja. Det var jobbigt. Men skönt när det var över :)



2 kommentarer: