onsdag 26 februari 2014

Nära, snabbt och djupt

Nära, snabbt och djupt är ju min nya rubrik på bloggen. Mest för att äta rätt, sova rätt, träna rätt och jobba -  alltihop var en utmaning för mig, när jag började skriva för ett år sedan. Men något har hänt.

Det var en resa att lägga om kosten på riktigt. Att se undantagen i vitögat, vara ärlig med mig själv och verkligen välja bort. Bort med socker, bort med gluten, alkohol, fruktos, mejerier. Det var krångligt att välja bort processad mat. Det var krångligt att hitta nya ekologiska alternativ. Men det var bara en vanesak. Nu är det inte ett krångel längre. Nu är det hur enkelt som helst, och inget jag någonsin skulle välja bort igen. Jag vill ha det bästa bränslet till min kropp. Och till mina barn. Och jag tycker det är kul! Att hitta nya smaker, recept och att dra det hela vägen. Mitt nyaste projekt är pålägg. Jag vill inte köpa skinka, kalkon eller rostbiff längre. Jag vill laga själv och skiva själv. I helgen ska jag shoppa skärmaskin!

Sova. För ett år sedan sov jag 5-6 timmar per dygn och jag sov rätt dåligt. Vaknade några gånger och vred på mig, drömde mardrömmar och vaknade ofta outsövd och på dåligt humör. Nu sover jag 8 timmar och vaknar nästan alltid pigg. Jag sover 8 timmar för att jag har jobbat på det. Det har inte kommit av sig självt, det har varit ganska svårt att komma hit, men nu är jag här. Jag har elsäkrat, mörklagt och testat ut den perfekta pyjamasen. Hepp! Hej Törnrosa!

Träna. Gud å gud, hur länge det var en kamp. Jag hade resonemang med mig själv VARJE gång jag skulle till träningen. I säkert sex, sju månader höll jag på. Alla ursäkter i världen att slippa hade jag. Jag åkte ändå, men fy vad det var jobbigt att hela tiden peppa sig själv att våga. Om jag inte hade haft min Johan hade det aldrig varit möjligt. Om jag inte hade haft Lisa. Om jag inte hade mött Jonas och Christina och CrossFit Kristianstad, hade det ALDRIG gått. Men kampen är borta. Jag längtar till träningen. Det är min träning som bär mig, definierar mig, gläder mig och får mig att hålla fokus på vad som är viktigt egentligen. Vid sidan om min familj, är träningen - CrossFit och tyngdlyftningen - det viktigaste i mitt liv. Och människorna jag möter i träningen förstås.

Jobbet. Jag har hela mitt liv haft svårt att begränsa mina egna förväntningar på mig själv i jobbet. Jag har identifierat mig med mitt yrke och jag har strävat, strävat och strävat. Det är annorlunda nu. Kanske är det för att jag börjar bli trygg i mitt ledarskap. Kanske är det för att jag är verkligt överlycklig för mitt jobb. Kanske är det för att i mitt nya liv är andra saker än att prestera på jobbet i fokus. Som att orka vända upp 44 kilo (jag ska göra det under 2014!), springa en engelsk mile på bättre tid än förra året eller göra 48 Burpees en helt vanlig onsdagskväll mellan lika många squat cleans.

Min stora utmaning just nu ligger i att lyfta nära, snabb och djupt. Att våga gå under stången. Och precis som när det kom till
att äta, sova, träna och jobba - tänker jag upprepa tills det sitter. Repeat. Alltid Repeat.




Squat clean och Burpees i massor. Det känns att man lever då.



2 kommentarer:

  1. Nära, ja!
    Vilken talande rubrik!

    SvaraRadera
  2. Tack Nina! Och du måste veta att jag är hos dig och läser varje dag, men kan ju inte kommentera lägre. Hursomehelst kramar till dig!

    SvaraRadera