tisdag 18 februari 2014

Pang!

Fick verkligen jobba med att välja bort WOD:en i kväll. Trots att jag har metconfri vecka hade jag nästan bestämt mig för att göra ett undantag för kvällens pass. Det såg så roligt ut. Galet jobbigt, tufft -  på gränsen. Exakt vad jag längtade efter. Men. Jag behövde lite mer kontroll. Lugnt och tungt fick bli min melodi denna tisdag. Min armbåge gjorde sig påmind och även om det inte gör ont, så ville jag inte ge mig hän en AMRAP from hell. Nä. Jag gick på mitt lyftarprogram i stället.

Jag är så GLAD för det. Att jag valde lyften i kväll. För det gick så himla bra! Front squaten kändes toppen faktiskt. Jag har gått från att hata alla squats i världen till att nästan kalla det försiktig kärlek. Det är hemskt men häftigt att sakta gå ner i en djup knäböj. Jag vågade gå djupare, pressa ut knäna och trycka upp bättre än jag någonsin gjort förut. Min rörlighetsträning och mina 10 minuter squatsittande om dagen börjar betala sig. Trägen vinner.

Axelpress. Plötsligt kändes det lätt! Förra passets set var knappt att jag orkade. Jag fick verkligen, verkligen kämpa. Och så. I kväll flöt det hur bra som helst. Jag bara pressade. Tänkte upp, upp, upp. Spände rumpan, spände magen och tryckte. Upp. Lätt som en plätt. Va?!

Power clean. Jaaa! Det var så himla kul idag. Jag fick till det. Något klickade. Jag lyckades hoppa. Vågade hoppa. HOPPA! Pang! Inte perfekt såklart. Men ändå! Och jag vet ju inte hur det såg ut. Men ändå! Inuti kändes det bra. Och jag har ju tiotusen lyft på mig att få allt perfekt.

Lycklig nu.
Jag ska bli styrkekarl i nästa liv. Att få fart på en stång och vända upp den är det roligaste som finns.


2 kommentarer:

  1. Underbart! Jag är stolt över dig för att du stod emot.

    SvaraRadera
  2. Tack bästa Lisa! Och tack för att du finns och inte ger upp på mig :)

    SvaraRadera