fredag 14 mars 2014

I mile for time

Jag gjorde det. Jag sprang 1 mile. Och jag gjorde det tillsammans. Inte ensam, i hemlighet, i smyg och gömd. Jag sprang i grupp, på tid, med prestationsångesten krypande längs ryggraden.

Men vet ni. Hej då ångest. Jag gjorde det och jag spöade tjockis-Alexandra och hennes monkey mind med råge. Jag spöade min gamla tid också. Jag var inte under 10 minuter, men jag har inte så långt kvar och under 2014 kommer jag utan tvekan att klara det målet. Också.

Tack Carlström. För att du alltid bär oss framåt. För att du har glimten i ögat men aldrig tramsar bort allvaret. Tack för att du alltid ser våra framgångar och aldrig dömer misslyckanden. Jag är så tacksam att du finns.

Jag var ohjälpligt sist i kväll. Men det gör inget. För när man möts av jubel och applåder i mål så är man ändå lycklig ända in i djupet av sin mage. Jag är så galet glad för min tid. Trots allt.  Firar med en Questbar och handstående.

Fredagshjältar <3







4 kommentarer:

  1. Grymt jobbat!! hade mycket hellre sprungit med er, än suttit på ett tåg hem från sthlm. ses i veckan!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack fina.
      Du var saknad vännen! Vi ses i veckan! Kram!

      Radera