onsdag 5 mars 2014

Rapport från en nysande Alex

Det som är bra med en dunderförkylning är att man får stanna upp och fundera lite. Känna efter. Skriva om och justera sina mål och så små frön om framtiden. Man kan göra det lite kravlöst, för vem ställer en massa krav på någon som snorar och nyser sig igenom dagen? Inte ens jag. Och man kan utan att skämmas låta sig dras med i feberdrömmar om att marklyfta 100 kilo och hoppa 30 double unders utan problem. Man kan till och med våga sig på en dagdröm om CrossFit Open. För i drömmen är ju allt möjligt.

Jag längtar till träningen. Saknar Boxen och blir så himla glad av att se bilderna på gänget som slitit sig igenom kvällens WOD. Saknar dem. Men måste nog vila några dagar till.

Snart på benen igen.
För de känns rätt starka trots allt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar