lördag 26 april 2014

Lyfta, kasta, hoppa, fånga.

Det har varit några riktig bra dagar. Jobbmässigt väldigt utmanande, men med fantastisk coaching känner jag ändå att jag fattade några bra beslut. Otroligt befriande att stanna och tänka. Inte bara rusa i väg.

Träningingsmässigt har mitt lyftarprogram gått superbra i veckan och jag börjar längta efter nya maxlyft. Det ska bli spännande att se vad som har hänt, jag har några pass kvar tills det är dags. Men lyften i veckan har gått bra och jag har känt mig stark och pigg.

I dag hade vi tyngdlyftnig med C4 Kraftsportsällskap och jag är alltid full av lyckohormoner efter tyngdlyftsträningen. Det finns inget roligare. Ryck stod på schemat i dag och trots att det är det svåraste lyftet av dem alla så älskar jag det. Och av alla lyft i dag, så var det ett enda, en millisekund i det lyftet, som jag kände känslan. Av att få fart på stången. Att lyfta, hoppa och kasta och fånga. Att våga gå under. Euforia.

På tal om att hoppa. Mest stolt denna vecka är jag över mina boxhopp i fredagens WOD. Jag har nämligen på 9 månader gått från 5 cm hopp, till 15, till 30, till 41 cm. Det är inte så illa pinkat för någon som för ett tag sedan - instinktivt (och högt) sa - (när hon läste på gymet att det var boxhopp på schemat) - JAG KAN INTE HOPPA.

Kan jag visst. Och snart är jag på 46 centimeters-boxen.



Börjar älska boxhopp. 


Mina bästa. 

En millisekund. I mina röda klackaskor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar