tisdag 29 april 2014

Och löpningen

Det sägs att i träning är det man gillar allra minst är förmodligen det man behöver allra mest. Eller kanske i alla fall där man utmanar sig själv allra mest? Ja. Eftersom man måste utanför sin comfort zone. Jag tänker på mig själv (och alla andra) som valde att träna med ett nytt gäng, på en ny box, i ett nytt sammanhang. Det är modigt det. Och snacka om att det är att gå utan för sin bekvämlighetszon att kliva in på ett nytt gym. För mig var det ren och skär ångest. Framförallt när det var löpning på schemat.

Många tränar ju samma gympapass, springer samma runda eller gör samma yogarutin år ut och år in. Inte så utmanande. Och jag tror att det är utanför boxen som man tar stegen som människa. För mig var den stora utmaningen i crossfit (och är delvis ännu) att inte veta vad träningen skulle bestå i. Att komma till boxen och inte veta. Men jag ville ju ta de där stegen.

Och så kommer jag till löpningen. Som jag slagits så med. Som varit mitt värsta. Min Get.

Jag bestämde mig förra säsongen att inte missa ett enda löppass i min träning. Att vad som en hände - så skulle jag tvinga mig själv till löparbanan. Eftersom jag behövde det. Eftersom jag gillade det allra minst. Tror faktiskt inte att jag missade ett enda löppass. Och något hände. Nu är det tydligt.

Löpningen är inte drama längre. Jag gillar den fortfarande inte. Men jag har slutit fred. Jag älskar CrossFit. Och i CrossFit ingår löpning. Alltså springer jag. Det är inte mitt värsta längre. Inte min kamp, inte min ångest. I går värmde vi upp med löpning och det var helt ok. Till och med lite mer än ok.

Och plötsligt kan jag välja bort. För dramat är borta. Och jag kan välja själv. Löpningen är i min zone. Och jag är mer intresserad av att bygga styrka i min benböj än att springa snabba intervaller. Så. Här är min plan. Jag springer (med glädje!) när det ligger löpning i dagens WOD. Men. Jag väljer tyngdlyftningsprogram när det är ren löpträning. Så får det bli.

FASIKEN vad det är skönt att sluta fred och bestämma sig.


PS
Burpees är fortfarande där. Långt utanför comfort zone. Aldrig är man nöjd.



Inte löparskor men lyftarskor.

3 kommentarer:

  1. Kloka tankar och sköna insikter.
    Jag suktar efter likadana lyftskor som du har. Har bara inte möjlighet att prova dem IRL (finns inte här hos oss, vischan du vet) och funderar på storlek. Är de stora eller små i storlek. Jag vet, skitsvår fråga ;)
    Kramen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Nina! Angående skor så kan jag bara säga: KÖP! Dina lyft är värda det!

      Jag har faktiskt en storlek större i mina lyftarskor än jag har i vanliga fall. Jag brukar vara en storlek 39 (nu för tiden) och mina Adipower är storlek 40. Eftersom de stämmer överens med andra adidasskor så kan du prova ett par andra gympisar för att reda ut din storlek. Jag beställde här: http://www.lyftarshopen.se/shop/traningstillbehor-2/skor/adipower-weightlifting/

      Radera
    2. Tusentack för detta! Ska asap fixa mej ett par!!

      Radera