torsdag 15 maj 2014

I löpningen.

Ni vet. Tre lägen. I allt man gör. Så som i träningen:


  • Älskar
  • Ok
  • Hatar


Springa har ju varit i min hataruta. Det har bara varit plågsamt. Ont och galet jobbigt. Jag har bara tänkt på hur mycket  jag vill stanna. Hur gärna jag vill avsluta. Hur fantastiskt det ska bli att ÄNTLIGEN komma fram.

Men i kväll. Hade jag bestämt mig för att testa något nytt. Att försöka njuta av känslan. Av omgivningen. Av vädret. Av dofterna, ljudet från vattnet, mina steg i gruset. Försöka vara i löpningen. Som Kalle Zackari Wahlström i SVETT OCH ETIKETT.

Så plötsligt, mitt i Hell Week, var löpning som vila. Nästan behagligt. Eller nja. Det är kanske att skönmåla. Men det var ok. Helt ok. Och vädret var fantastiskt. Vågorna kluckade i vattenbrynet, skogen var limegrön och syrenen doftade magiskt. Och jag sprang. I 33 minuter. Innan jag var i mål. Som en lite lyckligare människa.


5 kommentarer:

  1. Sprang i 33 minuter?!! Asbra ju!
    Pepp ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Jag sprang i 33 minuter och blev inte arg eller provocerad en enda gång. Nästan njöt av det. Och jag tänkte på dig flera gånger :)

      Radera
    2. ...jag hoppas du inte tänkte på mej i form av liten, skrikande b-tch ;) *fnissar*

      Radera