lördag 20 september 2014

Spring i benen.

Det här med rörelse hörni. Vad märkligt det är. Att man kan leva ett halvt liv innan man inser att det är det bästa som finns. Jag funderar på hur mitt liv såg ut innan den insikten och jag minns knappt. Så mycket har förändrats och tagits i tu med. Jag är så tacksam för den här resan. Trots situationen just nu, med ond rygg och ont ben. Så himla tacksam.

Min rygg är bättre. 1 mils promenad genom vattenriket, Tiviloparken och Yllan  i eftermiddag och jag längtade hela tiden efter att få springa. Bara få släppa taget och springa. Och alla ni som känner mig vet exakt hur märkligt det är. Att jag längtar efter att springa.




Benen bär mig i alla fall. 

Höst? 23 grader och sol.

2 kommentarer:

  1. Härligt med rörelse!
    och ännu härligare att du läker ♥

    SvaraRadera
  2. Ja, jag vågar knappt säga det - men det vänder!

    SvaraRadera