lördag 31 januari 2015

Marklyftslycka!

Jag älskar Dead-lift. Att lyfta tungt från golvet är en fantastisk känsla. Lite som att upptäcka sin urkraft. Hela kroppen är inblandad. Och förstås: Andetaget, blicken, koncentrationen och din inre röst. Inte en molekyl vilar. 

Sedan min ryggskada har jag inte vågat lyfta en stång alls. Jag har sneglat på min Eleiko som ligger här hemma och glänser och jag har känt lite på stången i ställning på gymmet men jag har inte lyft från golvet. Med månader av rehab i kroppen så har jag ändå känt att det snart är dags, att jag nästan är redo. Men. Jag har inte vågat riktigt. 

Så. Äntligen. I veckan besökte jag STAC för en ny screening i min STAC custom made . Jag har jobbat som en besatt med min rehab och när jag fick se de nya resultaten kunde jag inte annat än gråta en skvätt av glädje. Mitt slit har gett fantastiska resultat. Jag är påväg att bli starkare, rörligare och stabilare än jag någonsin varit. Inifrån och ut. Det lönar sig att vara envis. Och det lönar sig att omge sig med rätt energi. Utan mina systrar och bröder på Basic gym hade det aldrig gått. Utan Lisa hade det varit omöjligt. Utan Anna Dettner hade jag inte förstått hur. Utan Johan hade jag inte hittat tid och lust. Utan Jonas Carlström och Christina Lindell hade det bara inte varit möjligt. Och utan mig själv. Hade det förstås aldrig hänt.

Hur som helst. Anna Dettner - min elittränare, naprapat och nya vän, gav i veckan klartecken för marklyft. Sumomarklyft. Något upphöjd. På fantastisk låga vikter, men vem bryr sig? Jag marklyfter igen. Lyckan är total.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar