måndag 2 februari 2015

Vatten

CrossFit har öppnat mitt sinne. Fått mig att bli förälskad i tyngdlyftning, intresserad av rodd, sugen på löpning. Jag har köpt en sportcykel och vill cykla långt, långt. Jag sneglar på skidor och jag vill gå, gå, gå. Och jag kan hoppa, hänga och svinga. Dessutom har jag hittat min yoga igen. Crossfit har fått mig att älska rörelse och rörlighet. Aktivitet. Att vara här och nu. Ta in naturen, ljuden, ljuset, dofterna. Svettas. Känna blodsmak. Puls. Andetaget. På land. På hjul. På snö. I vatten. Träning är livet helt enkelt. Det får mig att växa som människa och vän och det får mig att bli en bättre mamma.

I vatten:

Crawlkursen är fantastisk. Jag hade ingen aning om att jag skulle tycka att det var så kul. Som barn var jag ett vattendjur. Jag älskade att dyka, hoppa och snurra. Jag var mer under vatten än över och jag simmade som en fisk. Kanske älskade jag vatten så mycket för att det var det stället där jag fick känna mig lätt och snabb. Trots att jag inte var det. Jag tror det i alla fall. Vattnet var en atmosfär som bar mig framåt. Fick mig att flyga. Jag älskade det.

Hur som helst. Med åren har min aktivitet i vatten mest handlat om att guppa i havet, doppa mig i poolen eller kasta mig i ett kallbad på Ribban. Men crawlen har ändrat på det. Jag väcker minnen av hur det var att leka i vatten. Kullerbyttor, volter och handstående. Hur det kändes att vara snabb i vatten. Att forcera och ta sig fram. Det är så galet kul. Jag känner mig fri som en fågel. Nu har jag bestämt mig för att närma mig vatten på ett ytterligare sätt. I maj ska jag och min J till Frankrike  - och hav, vatten, lek och äventyr ska ta all plats i den resan.

Så - från nu till pingst ska jag jobba med mitt nya rehabprogram på en religiös nivå. Jag ska vara stark som aldrig förr när vi sätter oss på planet till Biarritz. Fy fasiken vad det ska bli grymt. Livet är underbart.

2 kommentarer: